Kulturloggen

En man sitter på tunnelbanan i London, helt plötsligt känner han inte igen sig för han vet inte vilken station han ska gå av på. När han tänker efter minns han faktiskt ingenting som sitt liv, han vet inte vad han heter, vad han bor eller när han är född. Efter en vecka på sjukhus minns han ett telefonnummer, det går till hans bäste vän Gary och en resa mot att lära känna sig själv och alla runt om tar sin början. Han får reda på att han kallas Vaughan, han har två barn och ligger i en bitter skilsmässa med sin fru fast han vet inte varför. Är det här en chans för Vaughan och hans fru Maddy att börja om på nytt?

Till en början är det här en fantastiskt rolig och intelligent bok. Eller det är den egentligen hela tiden, men det blir lite upprepande och jag tappar intresset något för mannen och hans bortglömda fru. Det uppstår så klart otroligt komiska situationer med att Vaughan kör bil in i en mur och sedan får reda på att han inte har körkort och jag skrattar halvt ihjäl mig när hans barn ska lära honom simma och han plaskar runt i barnpoolen. Men det blir tyvärr lite för många "Vadå, minns du inte? Nej just det..."-skämt och lite för många turer fram och tillbaka mellan Vaughan och Maddy. Jag känner mig emellanåt lite idiotförklarad när det gång på gång förklaras att en situation upptsått eftersom Vaughan inte minns vem han är, jag vet redan från början att han inte minns så jag förstår faktiskt det helt på egen hand. Men som sagt, fantastiskt rolig och underhållande. Ett riktigt smart sätt att skildra en relation som förgiftar två människors liv. Jag föreställer mig hela tiden hur det här borde bli en TV-serie, gärna av skaparna av en av mina favoritserier Kalla Fötter.

Recensionsbok från Printz Publishing. 

Boken har just kommit som pocket och går att köpa här eller här.