Året är 1987 och systrarna June och Greta sitter modell för ett porträtt målat av deras morbror Finn. Han är mager, får ha en slips som livrem för att hålla byxorna uppe, för att han är döende i AIDS. För June är Finn den ende som förstår henne, de går på konstutställningar och lyssnar på opera ihop och när han dör är 14-åriga June otröstbar. När hon får meddelanden från Finns för henne okände pojkvän kan hon inte låta bli att i smyg träffa honom för att förlänga minnet av Finn så länge det går.
Det här är en fantastiskt varm och ledsam berättelse om alla olika typer av relationer och kärlek. Det finns en syskonkärlek som inte riktigt är vad den en gång var, en relation till frånvarande föräldrar, de komplexa relationer tonåringar har till varandra och relationen till någon som är den ende i världen man delar sina intressen med. Beskrivningarna av karaktärerna är underbart detaljerad, som läsare får man ständigt nya detaljer om dem boken igenom och de upphör aldrig att överraska.
Den här boken handlar om AIDS på 80-talet och om döden men det är också en bok om att ha föräldrar som jobbat jämt och om att passa in i skolan. Det finns så många olika spår och händelser att ta del av, skildrade med pricksäkra beskrivningar och med humor, att det är svårt att säga att den handlar om något annat än livet i stort. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att ni måste läsa den omedelbums.
Boken kommer i höst att ges ut av förlaget X Publishing i svensk översättning och kommer då att heta Låt vargarna komma.
Köp boken här eller här.
Kommentarer
Skicka en kommentar