Kulturloggen

Hazel är blott 17 år och kommer inte att leva länge till. Hon är ständigt kopplad till en syrgastub, hon har lungcancer. Hon går till en stödgrupp för unga med cancer misären är total och är snarare mer deprimerande än att leva ensam med sin cancer. Hazel träffar Augustus i gruppen, en kille som med största sannolikhet överlever sin cancer, och en episk kärlekshistoria uppstår. De läser böcker ihop, filosoferar om livet och bestämmer sig för att åka till Amsterdam. 

Jag måste erkänna att jag var rätt skeptisk till den här boken från början. Den var hyllad men när jag fick veta att den handlade om cancer tänkte jag att ännu en snyfthistoria om cancer kan väl inte ge mig något nytt? Men jag hade fel. John Green berättar om barncancer på ett sätt som känns verklighetstroget, inget förskönande av något utan ungdomar dör efter att både ha kissat å sig och mått riktigt dåligt. Tyvärr är det här en del av livet och det är genuint. Ett stort plus till karaktärernas litteraturintresse!

Och så var det det där med kärleken. Det är en fin historia, en mycket fin historia, om ungdomar som hjälper varandra genom helvetet. Det är ingen annan som kan förstå vad de går igenom, det gör de bäst själva. Lyckan gör att man som läsare för en stund glömmer bort det hemska, att de är döende, vilket jag föreställer nig att även karaktärerna i boken upplever, så väl de drabbade som deras familjer. Jag har tidigare läst Var är Alaska? av Green och jag börjar känna en gemensam nämnare i dessa kärleksrelationer som han målar upp. Det är fantastiskt, det är verkligt och det är hänsynslöst. John Green är helt enkelt en fantastisk ungdomsboksförfattare, en sådan där författare man måste läsa ett par verk av för att inse att han inte är en one-hit-wonder. 

Köp boken här eller här.