Det är svårt att veta var man ska börja med ett spel som inte har ett slut. Och med del fyra i Animal Crossing-serien har Nintendo inte bara lagt till mer innehåll än nånsin tidigare, med nya onlinetillägg verkar det som att vi får fiska, samla snäckskal och skvallra om grannarna till döds dagar.
Men okej, vi tar det från början. Som nyanländ utböling i en pittoresk by skapar spelaren sig en karaktär, väljer var ens hus ska byggas, och sen börjar man... Ja..leva. Animal Crossing kan inte adekvat beskrivas utifrån spelregler eller story. Det är snarare en sandlåda, och progression är valfri.
![](../../-uAxPsE2y8GY/UdXd1G30JyI/AAAAAAAAAXo/mAj9LavrD7U/s200/AnimalCrossing_Character_01.jpg)
Dagarna i spelet går i takt med den riktiga klockan, och byborna lever sitt liv med eller utan dig. Om du inte engagerar dig kan de bli sura, eller bara apatiska mot dig. Om de vantrivs kanske de har flyttat därifrån nästa gång du loggar in. Å andra sidan kanske det enda du vill är att designa kläder. Eller odla exotiska frukter. Eller bara samla pengar och bli rik som ett troll.
För mig handlar Animal Crossing alltid om pengar. Pengar och konsumtion. Jag ska ha det största huset med de häftigaste prylarna och för det krävs pengar. För att samla pengar krävs arbete. Hårt arbete. Fiske är lönsamt, skaka frukt från träden likaså, men lönsammast är att spela på rovmarknaden. Köp biligt och sälj dyrt!
Mina vänner är inte alla lika giriga, de flesta gillar mest att designa kläder och ge bort eller sälja till oss andra. Animal Crossing är ett otroligt socialt spel, som när det först kom ut 2001 gick i bräschen för den genren långt innan Facebook och viral spelmekanik. New Leaf tar det ett steg längre med StreetPass (3DS'ens starkaste kort enligt mig) som implementeras på ett föredömligt sätt. Och inte ett spår av likes, mikrotransaktioner eller uppskruvad svårighet, vilket känns otroligt skönt och fräscht 2013. Däremot går #ACNL-taggen het på min twitterfeed, och helt plötsligt är det Nintendo som fattar det här med internet..
Multiplayer lobby och menyer är på känt Nintendo-manér otroligt långsamma, och kan ibland driva en till vansinne. Då är ändå New Leaf betydligt bättre än sina föregångare. Är du inte beredd på den långsamma takten kan nog spelet upplevas att vara designat för barn - men tar du dig förbi den övergulliga ytan skönjer man ett spel med subtil men vuxen humor, otroligt speldjup, och kanske den mest indragande spelupplevelsen i år. Rekommenderas varmt.
Jag vll bara samla på saker, alla grejer till muséet, olika möbelserier osv.
SvaraRadera