I höstas var det inga glada miner i Skövde då Postens utlämningsställe lades ner i stan och så stängde kulturhuset i ett halvår för renovering av entrén vilket så klart innebar att även stadsbiblioteket stängde. Men så i lördags öppnade de äntligen igen och som sann kulturnörd var jag så klart på plats. Biblioteket i sig hade inte ändrats något men uppslutningen var ändå enorm då många ville låna böcker. Även konstgalleriet hade öppet utan att ta någon inträdesavgift så många med oss passade på att ta en tur även där bland foton, installationer och konst av bland andra Siri Derkert och Ernst Billgren. Den nyöppnade restaurangen/kafeterian bjöd på liveuppträdanden av musiker och så klart även på god mat. Det här kan nog bli riktigt bra, jag hoppas att uppslutningen till kulturhuset fortsätter och att det inte kommer att vara helt tomt nästa gång man kommer in.
Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de
Kommentarer
Skicka en kommentar