![]() |
Terry Cavanagh |
Kanske skulle en traditionell annons för Cavanaghs senaste släpp Super Hexagon läsa "FIGHT your way out of a RELENTLESS maze of neverending hexagons that JUST WONT STOP!" - och kanske är det också därför hans alster aldrig släpps mha förläggare, utan helt utav honom själv med minimal marknadsföring via hans personliga Twitter. För det är inte med bullet points Cavanagh vinner över mitt hjärta utan med speldesign avskalad till märgen och charm utöver det vanliga.
Super Hexagon går ut på att navigera ut ur en labyrint av sexsidiga rum som ständigt krymper in mot mitten. Varje rum saknar minst en vägg, och det gäller att behålla lugnet för att hitta vägen ut samtidigt som rummen krymper emot dig i allt snabbare takt. Spelet varierar sig aldrig, och det tar aldrig slut.
![]() |
Super Hexagon |
Vad det egentligen handlar om är flow. Beskrivet på 1970-talet av ungerska psykologen Csikszentmihalyi, flow är ett tillstånd då man med minimal ansträngning utför ett moment i total perfektion, och utan att tillängna det sin fullständiga uppmärksamhet. För många speldesigners är artificiellt frambringad flow en helig graal, och det finns ett antal spel som försöker sig på just det. Bl a spelet som heter just fl0w av Jenova Chen, eller det mer kända Tetris som har frambringat flow hos miljoner spelare i 30 år nu.
Tricket är att varje spelare har sin egen unika tröskel för flow - uppgiften får inte vara för svårt eller för lätt, utan måste klicka precis rätt. Interaktiv mjukvara borde perfekt anpassad för att skräddarsy en personlig upplevelse, men uppgiften har visat sig vara svårare än man trott. Tidigare nämnda fl0w är till exempel ett veritabelt misslyckande, och lyckokastet Tetris verkar fortfarande vara ett av de bättre exemplen på området.
Tills nu. Super Hexagon lyckas trollbinda en hel kritikerkår, och inget vet riktigt hur. Vi vet bara att det är simpelt, skitkul och beroendeframkallande.
Super Hexagon går att köpa här.
Kommentarer
Skicka en kommentar