Jag har verkligen fastnat för novellen som format på sistone och nu när jag varit sjuk och inte orkat ta tag i en hel bok har jag verkligen tagit tag i det. Man kan se en enstaka novell som en bra ingång till ett författarskap man man kan även läsa flera för att inför ens ögon se det gemensamma och se ett författarskap ta form. Det är just vad jag gjort med 2012 års Nordiska rådet-pristagare Merethe Lindström.
I Det måste ha varit ensamt där handlar det om en man som åker flygplan där de delar med sig av sina hemligheter. Hur mycket kan man anförtro en främling? Är det kanske rent av en fördel att inte känna den man berättar sina hemligheter för?
I Kyssen åker huvudpersonen till en lägenhet för att ta han om en hemlös katt och får flashback, hon har varit här tidigare. Det var här hon fick sin första kyss av en pojke hon aldrig mötte igen. Vad hände honom? Är han gift och har barn? Och vad gick egentligen fel i det där förhållandet som tog slut för ett år sedan med den där kollegan?
Dessa båda noveller kommer från en novellsamling som heter Gjestene som inte finns översatt i sn helhet utan är utgivna av Collings Förlag respektive Novellix inför bokmässan med nordiskt tema. Det som genast slår mig efter att ha läst dessa två är Merethes sätt att väva in flera trådar i en berättelse och det är det som jag verkligen gillar. Det är trots allt så livet fungerar, det är inte bara en handling som sker åt gången, vi funderar på vad vi ska äta till middag samtidigt som vi funderar över första kyssen. Samtidigt är språket enkelt men träffande, inga utsvävningar men väl valda formuleringar. Det ska bli riktigt roligt att läsa en hel roman av Merethe Lindström och se dessa egenskaper utvecklas i ett längre format.
Det här inlägget publicerades ursprungligen 10/12 2012 och är en del i dagens novellbonanza.
Kommentarer
Skicka en kommentar