Ja, Kelly Links novellsamling innehåller onekligen en hel del fantastiska berättelser. Det är som att uppleva en salig blandning av Tim Burton, David Lynch, Terry Pratchett, Harry Potter, bröderna Grimm och en hel del annat. Det är finurligt, roligt, vasst och helt komplett galet. Den är mycket lättläst och jag kan tänka mig att det är en bok som lockar många läsare som i vanliga fall inte läser så mycket.
Min absoluta favorit i samlingen är så klart den om biblioteksserien där det förekommer en hel del boknörderi så som bibliotek, bibliotekarier och förbjudna böcker.Och så bör det såklart nämnas att Shaun Tan illustrerat boken med sina fantastiska bilder.
Jag ar dock lite svårt att komma in i boken. Den griper inte riktigt tag i mig, trots att alla dessa fantastiska element finns där och att jag borde älska. Jag tror att problematiken ligger i det berömda tog-slut-för-snabbt-syndromet, även kallat jag-vill-ha-mer-syndromet. Jag hade gärna sett att varenda berättelse blev en roman i sig, för jag vill ha mer, mer, mer! När jag skulle påbörja nästa novell var jag fortfarande helt inne i den föregående och kunde inte tro att den var slut. Jag inser dock att jag älskar alla de fem berättelserna och kan knappt vänta på del två som kommer ut i oktober. Vad som här började som kritik blev i stället någon slags hyllning och en liten hint till författarinnan om att hon SKA skriva mer och längre berättelser. Som det kan gå!
Det här inläggen publicerades 16/4 2012 och är en del i dagens Novellbonanza.
Kommentarer
Skicka en kommentar