Jag faller starkt för berättarperspektiven som skiljer sig åt mellan de olika novellerna. Vissa berättas i jag-form, vissa i tredje person. En novell berättas med ett begynnande "tänk dig att du" och en novell berättas med ett inledande "Vår man i Genéve..." i novellen Vår man i Genéve vnner en miljon euro. Gappah leker med alla möjliga olika berättarperspektiv.
Det är fantastiskt svårt att försöka sammanfatta en novellsamling känner jag. Det är så många olika starka berättelser som var och en säkert skulle kunna bli egna romaner. En av mina favoriter är novellen med samma namn som boken,Sorgesång för Easterly, som handlar om en kvinna som konstant får missfall. Hon vill så gärna ha barn. En dag går hon förbi Marthas hus, där hon finner denna sinnesförvirrade kvinna föda barn. De hinner inte få någon hjälp utan den barnlösa kvinnan sliter loss navelsträngen med sina tänder och tar med sig barnet medan Martha lämnas att dö. I slutet av novellen får man reda på att det är den barnlösa kvinnans man som våldfört sig på Martha så det är hans barn hon har stulit.
Boken är obehaglig och sorglig men lärorik. Man får reda på mycket om hur saker och ting fungerar i Zimbabwe och man får lära sig en del som landets historia. Jag ser fram emot Petinas nästa bok.
Det här inlägget publicerades 26/9 2010 och är idag en del av min Novellbonanza
Kommentarer
Skicka en kommentar