Stort grattis och hurra! Jag borde omgående läsa Profeterna vid Evighetsfjorden men jag delar med mig av min recension av Tunu under tiden:
Tunu - Kim Leine
På Grönland är det mört och kallt. Naturen är obeveklig, den är varken enkelt att leva i eller rik på mat. Mitt i det här bor det ett flertal originella personer och det är dessa som utgör stommen i berättelsen Tunu av Kim Leine.
I centrum står den danska sjuksköterskan Jesper, han behandlar allt från skrapsår och graviditeter till frysskador tandvärk. Stormarna gör att det inte alltid går att evakuera patienterna till storstadens sjukhus utan han får vara kreativ. Han behandlar en HIV-positiv kvinna, en småväxt tjej som är havande, en man med lungcancer och Jesper söker själv desperat efter kärleken.
Jag kan inte annat än säga att jag fullkomligt älskar den här boken. Miljön, de korta berättelserna ur flera olika karaktärers synvinkel och insynen i en värld som för mig är nära men ändå så långt bort. Som islänning är va van vid naturens hårda sida med stormar, kyla, vulkanutbrott och så vidare, men jag är från huvudstaden och känner inte till något om säljakt eller att ransonera med potatis efter säsong. På bokmässan sa Sjón att Grönland borde vara nästa heta nordiska stjärna på litteraturhimlen och jag kan inte annat än säga att jag vill ha mer. Det här är en helt ny kulturell värld för mig, det känns lite som att jag upptäckt en helt ny världsdel. Ska jag säga något negativt om den så stör jag mig en del på den extrema otro som finns i det här lilla samhället, jag vill inte tro att det skulle kunna vara så här utbrett som det är.
Jag måste läsa mer av Kim Leine, det är en sak som är säker.
Det här inlägget publicerades ursprungligen 17/11 2012 här.
Verkar onekligen intressant!
SvaraRadera