Det här med noveller är ett diskuterat ämne i litteraturvärlden, vissa älskar dem och andra inte. Kanske tycker man att det inte finns en mening i så korta berättelser, kanske rent av att man anser att novellförfattare inte är riktiga författare då de inte lyckas skriva en hel roman. Kanske tycker man att det är konstigt och osammanhängande att läsa en rad berättelser som inte har med varandra att göra.
Jag däremot har på senare tid börjat älska noveller, formens krav på precision och dess sätt att fånga samt omkullvälta läsaren oftast redan i första meningen. Jag älskar hur en novell kan handla om hur lite eller hur mycket som helst, den kan skildra ett ögonblick eller en hel livshistoria inom samma omfång. En hel samling noveller med ett tema eller kanske till och med med en återkommande karaktär kan vara hur briljanta som helst. Jag har absolut inget emot novellsamlingar vars olika historier handlar om helt olika saker, ofta kan det räcka med att författarens språk eller stil håller ihop det hela.
Så med tanke på att vi i veckan fick en novellförfattare som nobelpristagare, den fantastiska Alice Munro, så kör jag idag en liten hyllning till novellen. Det kommer att komma upp inlägg här under dagen så häng gärna på!
Kommentarer
Skicka en kommentar