Ester lever ett behagligt liv med sambo och en författarkarriär men allt vänds upp och ner. Det hela börjar med att hon ska hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask, han sitter själv i publiken och blir imponerad. De två möts och hon faller huvudstupa. Hon blir som besatt, sambon anar oråd och hon får flytta in i en egen lägenhet. Hugo Rask verkar dock inte ha samma syn på relationer som vad Ester har, men det måste väl ordna sig så småningom? För man köper väl inte kärleksgåvor åt en kvinna man inte ämnar leva med?
Ja det är lätt att bli besatt i en situation där man själv vill mer än den andra parten, det vet nog varenda människa. Även om det kan vara en av litteraturens äldsta teman som Andersson berör i sin kärlekshistoria så gör hon det på ett modernt sätt med moderna människor som befinner sig i en modern miljö. Det handlar inte om statusuppdateringar på Facebook men det glimtar ändå förbi en del nutida element som sätter en modern läsare i nära relation med huvudpersonerna. Man köper Esters resonemang rakt av samtidigt som man vet att det är tankar som går överstyr.
Sedan finns det en lite mer filosofisk del av boken som för mig känns föga nyskapande dock. Det är de delar som handlar o konsten och språket. Men det beror nog mest på att jag läst kultur, filosofi och språkvetenskap i många år på högskolan och har hört alla dessa resonemang många gånger förut så det är nog bara jag som är lite skadad. Men det är intressant det här med att vi inte kan säga allt med språket och att språket är svårt att göra konst och känslor rättvisa så ändå ett litet pluspoäng för den delen.
Köp boken här eller här.
Kommentarer
Skicka en kommentar