I rollerna: Edward James Olmos, Mary McDonnell, Jamie Bamber, James Callis m.fl
Nyinspelning av serien med samma namn från 1978
Finns nu i sin helhet på Netflix
Mänskligheten bebor flera olika planeter och har rymdskepp som kan resa genom universum med tidshopp. De har forskat fram avancerad robotar, Cyloner, som revolterat och dragit sig tillbaka till en egen del av universum. Människorna hoppas kunna förhandla ett fredsfördrag med de avancerade maskinerna men en dag utplånas all mänsklig civilisation med kärnvapen avfyrade från Cylonernas skepp. De enda som överlever är de som av någon anledning färdats på rymdskepp och en näst intill omöjlig flykt tar sin början med det nästan pensionerade krigsskeppet Battlestar Galactica i spetsen. Det människorna inte vet, men som allt fler snart blir varse om, är att Cylonerna nu ser ut som människor, de själva kanske inte ens vet annat än att de är vanliga människor. Flera av dem lever mitt ibland de överlevande och väntar på att bli aktiverade.
Min historia med Battlestar Galactica är lång. Jag såg de första spelfilmslånga miniserieavsnitten redan när de kom 2003 och jag påbörjade tittandet av serien när den kom. Det rann dock ut i sanden och jag försökte ta upp det flera gånger, bland annat när det började sändas på en vanlig svensk TV-kanal men de ändrade så klart sändningstiden till efter min läggdags. Nu fick jag dock något av en revansch då hela serien finns ett knapptryck bort på min Apple TV via Netflix och serien plöjdes igenom på bara några veckor.
Det går inte att säga annat än att Battlestar Galactica är prima scifi vilket man inte minst märker på alla fans. Hade serien haft ett eget språk, likt Star Treks klingonska, hade det garanterat funnits fans som kunnat detta. Fansen får i stället nöja sig med en svordom, seriens skapare har nämligen hittat ett hetl eget alternativ till "fuck", nämligen "frack", vilket smart nog gör att man (än så länge) kan svära även i amerikansk TV. Jag ska erkänna att jag ansåg det vara lite töntigt att folk använder detta ord i sin vokabulär men det dröjde inte särskilt länge innan jag själv fick det på hjärnan. Serien har självklart en helt egen wikipedia och det finns så klart en spinoff, Caprica, som utspelar sig 50 år före utplåningen.
Men handlingen då? Ja ni som känner mig vet att jag har en hatkärlek till robotar, de skrämmer skiter ur mig mer än alla andra monster som finns i fiktionen. Dessa robotar kommer dock aldrig riktigt upp till den skräckfaktorn men jag vet inte riktigt varför. Kanske känns den enskilde roboten inte så oövervinnerlig som till exempel terminator eller så är det helt enkelt inte robotskräcken som är det väsentliga i serien utan den har egentligen en ganska liten plats. Serien är på många sätt en riktig såpa där överordnade militärer har förhållanden med underordnade och karaktärer är olyckligt kära. Det finns alkoholproblem och problem med att komma över gamla groll. Det finns politik, religion och allt sådant där som hör mänskligheten till.
Men det finns tolv modeller av människoliknande robotar och visst är det spännande att allt eftersom få reda på vilka dessa är.
Jag tänker helt klart titta på spinoffen men jag är även sugen på att se originalserien från 70-talet som även den nu finns på Netflix!
Kommentarer
Skicka en kommentar