Veckans tema är alltså en frågeställning, en fråga som jag faktiskt skrivit ett inlägg om förut så här kommer en riktig favorit i repris. Inlägget publicerades 23/8 2011 här.
Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det inte att jag inte tycker att det är bra. Utomjordingar är bra, de kan vara riktigt genomonda eller mitt emellan och man vet inte riktigt vad deras agenda är då man inte kan kommunicera. Elizabeth Moons Remnant population är ett bra exempel på det. Men jag kan inte påstå att de skrämmer mig så mycket mer än så, jag har ju aldrig sett en utomjording eller bevis på att de skulle finnas. jag gillar verkligen X-files, men tycker att avsnitten med utomjordingar är de minst spännande.
Sådant av naturen skapad ondska då? Virus, mutationer och så vidare. Ja det är ganska vidrigt, man vet ju inte vad som kan ske. Kan ett virus infektera mänskligheten och göra majoriteten till zombies eller någon slags vampyrliknande galningar? Möjligt, men jag har aldrig sett annat än sjukdomar som gjort människan annat än ynklig. Jag älskar vampyrer, zombies, varulvar, alla konstiga mutationer som X-files bjudit på. De skrämmer mig för stunden, de kanske har gett mig någon mardröm ibland och kanske att jag känt obehag av att gå ensam ute i mörkret, men vi är ännu inte inne vid benmärgen än.
Något som jag alltid haft svårt för (på det läskiga, braiga sättet) är onda barn. Jag älskade Omen-filmerna som liten, jag trillade nästan ur soffan när jag såg Ringu första gången och det kryper i mig när jag läser om den genomonda flickan i Ajvides Lilla stjärna. Men det ondaste ett barn någonsin gjort mig är att min bror bet mig i armen, så att köttslamsor dinglade, när jag var 5 år precis innan jag skulle gå på kalas. Onda barn skapar möjligtvis en hinna runt ryggraden, men inte inne i benmärgen än.
Vad tusan är det då som kan skrämma mig? Nu kommer det, håll i er, det som i fiktion skrämmer mig mest är...robotar! Det låter ju helt banalt efter de skräckigheter som jag precis avhandlat, men det är inte så konstigt om man tänker efter. Igår natt vaknade jag flera gånger av mardrömmar om robotar, allt för att jag såg på den post-apokalyptiska tv-serien Falling skies före läggdags. I går kväll skulle jag se nästa avsnitt och jag var rädd, trots att all logik säger att det inte är någon fara för mitt liv. Jag såg Terminator-filmerna många gånger när jag var yngre och de skrämmer mig! Den senaste i serien, Terminator Salvation, är inget undantag utan den var nog värre än alla de andra tillsammans. War of the worlds med Tom Cruise är kanske inte världens bästa film men de där maskinerna, trots att de var från rymden, skrämde mig! Filmer som ifrågasätter AI och hur nära en människa man kan komma rent mekaniskt, så som I, robot efter Asimovs novell, tror jag sätter fingret på det. Vi har trots allt själva skapat en hel del intelligenta maskiner som gör arbeten åt oss, men hur långt kan vi gå? Kan de få ett medvetande, kan de göra uppror och gå emot mänskligheten? De är starka, gjorda av metall och jag är ingen amerikan så jag har inga vapen hemma att förstöra plåtmonstren med.
Ja robotar skrämmer mig, det har satt sig i ryggmärgen. Observera dock att jag gillar snälla robotar, så som C3PO och R2D2 i Star Wars.
Jag borde alltså läsa fler böcker som innehåller onda robotar om jag ska drömma mardrömmar om nätterna. Har ni tips? Försök inte föreslå att jag ska spela TV-spel med läskiga robotar för då skulle jag dö av skräck.
Och vad skrämmer dig?
(Bilden föreställer en s.k. Mech från serien Falling skies som jag lånat på Jered S Marantz blogg, alltså killen som ritat roboten åt serien.)
Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100
Så fascinerande hur olika vi är, själv så gillar jag robotar massor. De brukar inte vara så oförutsägbara, utan där det är mekanik finns det en stoppknapp, brukar jag tänka :)
SvaraRadera