Jag har ganska ofta funderat på hur en skulle bete sig ifall man hamnade i någon slags fantasyroman, hur man skulle bete sig om man fick veta att det fanns vampyrer, ifall zombieapokalypsen bröt ut eller om vi invaderades av utomjordingar. Så hur skulle jag bete mig?
Om jag vore med i True Blood och vampyrerna kom ut ur garderoben skulle jag nog önska att jag vore fördomsfri men skulle i själva verket vara skiträdd. Jag skulle inte våga hänga på Eric Northmans coola bar Fangtasia, jag skulle nog inte ens våga gå utanför dörren annat än under dagtid. Fast det kanske vore enklare att vara vampyr själv då, och slippa vara rädd för dem, fast då har man ju de stenhårda vampyrhatarna i hasorna.
Om zombieapokalypsen bryter ut skulle jag nog ha sådan ångest att jag skulle dö av den. Allra värst skulle det vara om jag hamnade i The walking dead där man inte har ett botemedel och vet att alla bär på viruset och dör man så blir man zombie. Dessutom är folk så elaka mot varandra i den där serien så frågan är vad fan det finns att leva för. Fast jag vill ju inte dö om jag ska behöva bli en zombie. Jag får nog skriva ett testamente om kremering på en gång här känner jag.
Universum är oändligt och det borde finns liv någon annan stans än på lilla jorden så när den dag kommer då vi blir varse om utomjordingar hoppas jag på att den inte blir apokalyptisk. Om det ändå skulle bli så att de anländer med våld och erövring i sinnet skulle jag definitivt inte vara den som försöker ta tillbaka jorden. Jag skulle definitivt haka på något läger och vara den som tvättar kläder eller tar hand om barnen, jag skulle definitivt inte ingå i någon styrka som bekämpar fienden.
Om jag vore med i Sagan om ringen skulle jag definitivt inte vara med i ringens brödraskap, jag skulle förhoppningsvis befinna mig i någon liten hobbitby som inte blir allt för påverkad av kriget mellan de goda och de onda.
Men så tänker jag alltid att det här är vad jag tänker nu när jag lever i den normala världen och att om man hamnade i en extrem situation, vare sig det gäller hästburna vålnader, utomjordingar, vampyrer eller zombier så hoppas jag ändå på att jag skulle vara lite mer cool och ändå vara hjälten.
Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100
Hmm mitt första inlägg verkar försvunnit. Skrev att alla kan vara hjältar på sitt sätt. Det skulle inte löna sig om du eller jag sprang ut och försökte slå på fienden, de skulle ju bara döda oss direkt. Men vi skulle säkert kunna göra andra saker som är minst lika nödvändiga :) Alla har vi våra olika styrkor ;)
SvaraRaderaHaha som sagt, tvätta kläder ;)
RaderaUnderbart inlägg som sätter igång tankar... Länkkärlek coming up!
SvaraRaderaHaha tack, som sagt tänker ofta på sånt här ;)
Radera