Kulturloggen

Alla minns vi vad vi gjorde då vi först fick reda på att två flygplan hade kraschat in i World Trade Center i New York. Jag hade varit på uppkörning, satt och kollade på TV då en textremsa dyker upp om extra insatt nyhetsinslag. Jag sprang till datorn för att få se bilderna på de rykande tornen och jag minns klumpen i magen då tornen rasade. Jag minns osäkerheten och rädslan över vad som höll på att ske. Det är en händelse vi fortsätter relatera till och som författare fortsätter skriva om. Don Delillos Falling man sätter läsaren i händelsernas mitt, i den enskilda människans upplevelser på och kring den 11:e september 2001. 

Vi har både sett och hört det förut, blodiga asktäckta människor som förvirrat tittar upp mot himlen och försöker reda ut vad som sker. Keith Neudecker finner sig i händelsernas mitt med en portfölj som inte är hans. Genom hans och hans exfrus och sons perspektiv får vi följa vad som händer i New York under denna hemska händelse. Delillo väver samman de olika berättelserna så att de på ett perfekt sätt hakar i varandra, en händelse kan nämnas i förbigående i ett kapitlet som sedan berättas i sin helhet längre fram. Delillo använder sig gärna av pronomen i stället för att namnge sina karaktärer hela tiden. Det ger en väldigt speciell stämning där man inte alltid vet vem man följer, ibland får man inte heller reda på det, och det blir mer händelserna i sig som förtäljer historien. Jag älskar Delillos sätt att berätta, det blir nästan som noveller som ändå hänger ihop. Små berättelser i berättelsen. Hans språk är väldigt tätt och innehållsrikt, man får mycket detaljer som är träffsäkra och som kanske inte tillför handlingen något men de ska ändå vara där. Återigen visar Don Delillo mig varför han är en av de stora amerikanska författarna. 

Köp boken här eller här