En hemsk skildring och Bob Marley blir skjuten

A brief history of seven killings - Marlon James

Den tredje december 1973 blir Bob Marley skjuten av sju tungs beväpnade män i Jamaicas huvudstad Kingston. Han överlever och genomför den planerade fredskonserten den femte december men förövarna tillfångatas aldrig. Marlon James Man Booker-vinnare och tredje roman är ett ambitiöst tidsdokument som låter väldigt många röster visa oss Jamaicas brokiga historia.

Jag blir faktiskt inte riktigt klok på den här boken. Den är någon slags blandning mellan en Quentin Tarantino-manus och Toni Morrissons Älskade. Språket är inget för den känsligt då det är rått och fullt av svordomar. Våld, droger och sexuella övergrepp är vardag. Dessutom är gängmedlemmarnas delar i berättelsen skrivna på någon slags jamaicansk gangsterslang som är oerhörd svår att förstå, man får till slut ge upp hoppet att förstå varenda ord och mening och i stället bara försöka få grepp om helheten.

Jag brukar ha svårt för böcker där det inte finns trovärdiga och sympatiska karaktärer att följa och i en bok med så många olika berättare som den här borde det kanske bli svårt med det men det är inte hela sanningen. Det är någon slags helhet, inte bara det som läses mellan raderna utan det som läser mellan de olika karaktärerna som liksom är kärnan i berättelsen. Det finns en amerikansk journalist som följer den store sångaren som ibland får mig att länga efter filmen Almost famous. Det finns en CIA-agent som av någon anledning ger mig Fargo-vibbar. Det finns en jamaicansk flicka som får mig att tänka på Älskade i Toni Morrissons bok med samma namn och det finns många gängmedlemmar som någonstans bara är barn av sin tid och plats.

Det är en otroligt häftig berättelse men den är svår och den tar tid. Jag skulle gärna se den som en TV-serie faktiskt.

Köp boken här eller här.

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Läs mer

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo

Läs mer

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här . Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.

Läs mer

Kulturloggen

Leta i den här bloggen