I Paris håller den lilla flickan Marie-Laure på att bli helt blind. Hennes pappa arbetar som vaktmästare på naturhistoriska museet dit han för med henne varje dag. Marie-Laure lär sig att använda sina andra sinnen, hon upplever dofter och ljud på ett helt nytt sätt. Hon lär sig också att hitta genom sin pappas miniatyrkopior och genom att räkna sina steg. Hon älskar att läsa böcker som hennes pappa köper till henne trots att de egentligen inte har råd. Det är 1930-tal och krigets vindar blåser in i Paris.
I Tyskland är barnhemspojken Werner intresserad av teknikens under, han läser allt han kommer över. Han hjälper gärna till med grannskapets radioapparater, men han måste akta sig för det där är egentligen en syssla för judar. Werner vet att kolgruvorna leder till en tidig död så han söker sig hellre till Hitlerjugend. Ingen kunde förutspå vad det skulle komma att leda till.
Doerrs sätt att beskriva världen för tankarna till den franska realismen, till verk som Pappa Goriot och Madame Bovary. Miljön och speciellt byggnaderna beskrivs med ömhet och precision, speciellt i delarna om den blinda flickan Marie-Laure där mer än bara synen får tala för de vackra omgivningarna. I Werners del är det snarare tekniken som får stor plats och beskrivs med stor passion. Allt knyts på något sätt ihop då Marie-Laure läser Jules Verne högt via sin radiosändare som Werner fått i uppdrag att hitta och eliminera.
Handlingen då, är det något nytt eller speciellt eller bara ännu en krigsskildring? Självfallet är de båda ungdomarnas öden gripande och berättelsen är spännande, speciellt så som den vävs ihop med dåtid och nutid. Speciellt Marie-Laures delar har gett mig ett helt nytt perspektiv på Paris och Frankrike men i övrigt är det nog bara ännu en krigsskildring. Sidospåret med diamanten och jakten på den kändes lite märklig, den hade jag lika gärna kunnat vara utan. Jag hade dessutom väntat mig någon slags kärlekshistoria, men den lös med sin frånvaro. Men det är en otroligt välskriven, välplanerad och lättläst berättelse.
Köp boken här eller här.
Det här var en riktigt fin bok.
SvaraRadera