Kulturloggen

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört komplex och intressant gestalt, hon påminner mig mycket om myten om Marilyn Monroe. Den vackra, sköra gestalten som man nästan bara skymtar i ögonvrån och inte får ett bra grepp om. Ibland stark och dör, ibland vek och någon annan stans.

Jag blir bara mer fascinerad av Linda Boström Knausgård och det känns som om hon bjuder in läsaren i en värld som kan vara hennes, kanske får vi en insyn i hennes själ. Det känns bara så otroligt ärligt och avskalat. Jag vill hävda att fru Knausgård är ett av de absolut mest intressanta författarskap vi har i Sverige idag.

Recensionsbok från Modernista

Köp boken här eller här.