Kulturloggen

I ett klassrum på en skola i Stockholm. Ungdomar som nyss var fulla av liv ligger döda, utspridda i klassrummet. Mitt i mardrömmen sitter Maja med ett gevär. Nio månader senare har hon hunnit fylla arton och har suttit i kvinnohäktet, nu är det dags för rättegången. Varför sköt Maja sin bästa kompis Amanda, vad hade maja för relation till den ende som överlever och vad hände egentligen med Sebastian? Och framförallt, är Maja skyldig till mord?

Malin Persson Giolito är jurist och numera även författare och hon skriver gärna thrilleraktiga berättelser om hemska fall och om rättssituationer som inte är helt okomplicerade. Hon är således så klart oerhört övertygande i sitt berättande, det är detaljerat och hon ser till att inte lämna luckor i den rättsliga processen. Hennes senaste bok Störst av allt är oerhört välarbetad, det märks att hon arbetat på den länge, och det känns helt rätt i tiden med en svensk skolskjutningshistoria. 

Persson Giolitos berättelse är bra. Den är känslosam, mångbottnad, den innehåller många komplexa karaktärer och berättelsen svänger till olika personers favör allt eftersom historien vecklas ut. Den är spännande ända till sista sidan, skriven som en deckare. Däremot har i alla fall jag läst det här förut. Jag tänker så klart på den oerhört vidriga och fantastiska Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver som fortfarande ger mig ångest. Persson Giolitos skolskjutningsberättelse är inte alls lika vidrig och berör inte lika mycket. Jag gillar tillbakablickarna till Maja och hennes vänners förflutna, de är riktigt fint berättade, men rättegångskapitlen blir lite lätt stela och nästan lite kliniska på något vis. Det känns som om Persson Giolitos juristerfarenheter fått tala lite mer än hennes berättarglädje. Den är alltså lite ojämn, känslomässigt, för mig. Dessutom avskyr jag alla långa meningar där order är ihopsatta med bindestreck, det stör min läsning och gör mig rent ut sagt förbannad. Se till att lyssna på boken om ni känner likadant!

Köp boken här eller här.