Kulturloggen

Både Ulf Peter Hallberg och Sigrid Combüchen har nyligen kommit ut med böcker relaterade till Paris.
Sigrid var blotta 13 år första gången hon var i Paris och var enbart intresserad av Napoleon. Några år senare var hon dör som författarinna för att hon just skrivit en roman.
Ulf Peter kom dit för första gången då han var 17 år och såg det som en drömstad, till skillnad från Malmö kan man där vara anonym och hur man själv ville. Det var en enorm befrielse att ta del av allt det där som fanns i staden, det som tillhört staden i flera hundra år.
För Sigrid är Paris förknippat med mode och fullt med folk. Kulturen kom långt senare.Ulf Peter upplevde senare de våldsamma 68-rörelserna och hade starka upplevelser med sig av existentialism och Sartre. Ulf Peter är mer för ord och bild, Sigrud för ljud och rörelse.
Det som är generellt ger aldrig en roman liv utan det är det som är eget, okonventionellt är det som blircen bra berättelse enligt Sigrid.
Är Paris kosmopolitiskt idag? Ulf Peter såg ett Paris med många natuonaliteter, han hade en romantisk dröm om kulturen. Idag är det ett hårdare klimat, det är många som blit utslagna. Kapaciteten finns inte där. Han tycker sig se stora likheter mellan Strindbergs Inferno och dagens Paris.
Sigrid anser att vi tappar det kosmopolitiska till förmån för det internationella. Allt blir likadant. Flygplatserna är lika världen över, folk lyssnar på samma låtar på Spotify. Det som är intressant och som är något som håller kvar det kosmopolitiska perspektivet är blandningen av kulturer men detta är hotat, framförallt i storstäderna.
Det kosmopolitiska jobbar för att ta vara på det unika, det internationella jobbar för att plana ut.