Det irländska temat fortsätter med Sara Baume, Sally Rooney och Rob Doyle som inleder med en varsin uppläsning ur sina romaner. Baume från A line made by walking, Rooney ur Samtal med vänner och Doyle läser ur en bok han skriver på just nu. Det är ännu bara Rooney som finns översatt till svenska. Samtliga är unga och nya men väl emottagna författare.
Baume förklarar att hennes senaste bok refererar till många konstverk men titeln A line made by walking valdes just för att den passar så väl på det repetitiva i romanen. Rooney bok är dominerad av dialog och handlar mycket om vänskap, texten är väldigt rakt på, så därav passar titeln Samtal med vänner perfekt. Hon använder mail och sms då det är en stor del av den moderna kommunikationen. Doyle stal sin titel Here are the young men från Joy Division och tyckte att det var coolt, till han insåg att det fanns en fotobok om kriget i Afghanistan med samma namn. This is the ritual betyder mest inget alls men han gillar titlar.
Hur relaterar dessa unga författare till tidigare irländsk litteratur? Doyle avslöjar att han knappt läste någon irländsk litteratur förtän i 30-årsåldern, han ville hellre läsa om allt annat. Han har nu läst Joyce och redigerat en antologi med irländska författare. Han läser gärna sina samtida kollegor som han kan relatera till, som berättar om den värld han känner. Även Baume läste för att fly Irland, hon läste mycket amerikansk litteratur och läste inte mycket irländskt förrän hon själv började skriva. Rooney har studerat anerikansk litteratur på masternivå och kände inte sig direkt inspirerad av irländsk litteratur som någon slags egen genre. De senaste åren har den irländska romanen hotats av influenser från andra delar av världen, på ett positivt sätt. Rooney går så långt till att säga att hon verkligen inte gillar Yeates som en symbol för något irländare inte vill visa för sina turister då han faktiskt var fascist. Doyle tycker dock om Yeates, han förlåter honom för fasciststämpeln till förmån för den fantastiska poesin. Samtliga författare är överens om att den irländska kanon man läser i skolan inte är helt representativ för den irländska litteraturen idag.
Är litteraturen manlig eller kvinnlig? Baume tycer det är intressant att hennes karaktär Frankie srs som kvinna trots att det aldrig nämns. Rooney skrev inte för att skapa manliga eller kvinnliga röster utan specifika karaktärers. Doyle anser själv att hans romaner är dränkta i maskulinitet men anser ändå att han har med bra skildrade kvinnor. Det har bara blivit så på grund av de ämnen han velat skriva om.
Kommentarer
Skicka en kommentar