Först ut och nog bäst för dagen är glädjespridaren Timbuktu. Han säger att Göteborg är hans favoritstad, hans dotter är med för första gången i publiken och han får publiken att gunga. Han kör sina stora hits så klart men väljer ändå bort sina tolkningar från Så mycket bättre, vilket jag verkligen respekterar. Det blev en riktigt bra start på dagen, trots att bandet i övrigt har lite märkliga kostymer påsig.
Göteborgs egen storstjärna Miriam Bryant inleder sin spelning med att kalla Slottsskogen för Slottsskogsparken och många av oss undrar nog om hon verkligen är från Göteborg, men med det går ganska snabbt att förlåta henne för hon är ju fantastisk. Det känns som att hon har vuxit och lugnar ner sig en smula sedan senast jag såg henne men visst finns spralligheten kvar. Scenen är rikt dekorerad med girlanger i något slags Hawaiitema och Bryant besöks av flera artistvänner, där ibland Marcus Krunegård och hon har även en syster med på scen. Längre lät det som om även hon skulle strunta i sina hits från Så mycket bättre, men till slut släpper hon in "En jävla tv-hit" med Lisa Nilssons "Allt jag behöver" och så avslutar hon med sin fina tolkning av Taubes "Ett sista glas".
Det är en del problem med tekniker under dagen men prick på startminuten sätter Lily Allen igång med sin hit LDN som får publiken att strömma till Azaleascenen från alla håll. Men därefter händer det inte jättemycket mer. Hon är ju gullig i all ära, pastellfärgat hår till trots, men det är lite svårt att få till en show bestående av en person på en scen. Hon säger själv att hon känner sig lite fånig som kör en låt som är en duett där den andres röst är inspelad och det är väl lite där hon sätter fingret på hela spelningen. De nya låtarna känns ganska blaha men de gamla hitsen med "Fuck you" i spetsen är helt klart på en annan nivå. En väldigt ojämn spelning.
När M.I.A ska gå på scen finns det ett häftigt sceneri med en trappscen och gula draperier, men artisten saknas. Utan förklaring dyker de ändå upp en halvtimme för sent (vilket är väldigt mycket med tanke på att det är fem minuter mellan akterna denna kväll) och drar av hela sin spelning på vad som känns som dubbel hastighet. Det är snyggt med dansare och allt och det är medryckande men ganska högljutt och skränigt. Men hon får igång publiken, speciellt med superhiten "Paper planes" som är sist ut.
När det börjat skymma kommer lasrarna fram, det är sedan gammalt. Och Fever Ray är mycket rök och mycket lasrar. Och en väldigt speciell scenakt, het klart. Och ganska obehagliga scenkostymer. Den tunga basen vibrerar långa vägar och den maffiga synten är påtagligt hypnotiserande. Det här är en sådan typiskt bra festivalakt, något man inte ser någon annanstans, klubbar har inte kapaciteten men det passar inte riktigt på en arena heller. Det är obehagligt mäktigt.
Festivalens stora namn Kendrick Lamar avslutar festivalens andra dag. Om det inte tidigare under dagen märkts att det är mycket mer folk på dag två så gör det definitivt det nu. Lamar fyller Flamingo bortåt Azaleascenen, men det är ändå inte lika mycket folk som till exempel förra årets Major Lazer. Även om Kung-Fu Kenny är ganska skojig så är ändå spelningen i stort ganska allvarlig och det är hiphop i världsklass.
Kommentarer
Skicka en kommentar