![](../../-e_9D297KomU/W6zpI57AajI/AAAAAAAAC6A/3owKjacqnGgypsd6XA2fqFMtwbkAwzSIQCHMYCw/s5000/_5BUNSET_5D.jpg)
Pija Lindenbaum, Emma Adbåge, Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck.
Vad bidde det då? är Pija Lindenbaums senaste bok och är baserad på den klassiska berätterlen om mästerskräddaren. Varför tog hon aig just den klassikern? Hon tycker helt enkelt väldigt mycket om den. Den börjar där den slutar, saknar sensmoral och är helt enkelt knäpp. Hon har gjort om skräddaren till en kvinna men det är egentligen inte skräddaren som är intressant utan den lille mannen aom kommer dit.
Bjärbo och Adbåge har gett ut Samtidigt i min låtsasvärld där huvudkaraktären hamnar i olika situationer och så fantiserar om hur det skulle se ut i samma situation i sin låtsasvärld. Det startade med att de skickade meddelanden till varandra med just ”samtidigt i min låtsasvärld” som så mynnade ut i en boktitel.
Men varför gör man en barnbok utan barn? Bjärbo och Adbåge hade skissat på ett barn först men ändrade sig till en mamma. Det finns då barn men bara i periferin. Någonstans bottnade det i att vuxna och barn dagrömmer om väldigt olika saker. Adbåge menar att hon gör bilderböcker, inte barnböcker, och hur gammal man är står enbart i passet. Lindenbaum erkänner sig läsa barnböcker men tycker att alla kan läsa barn böcker. Däremot så tycker hon aig inte vara bra på att barnanpassa sina böcker men där är panelen inte ense.
Barn är ändå intresserade av vad vuxna gör i olika stor utsträckning. Lindenbaum försöker hitta nivån i berättelsen aom ett barn kan gilla. Adbåge menar att barn har lätt att identifiera sig med allt möjligt, varför inte en liten man eller en mamma lika väl som en snigel eller en enhörning.
Kommentarer
Skicka en kommentar