Bengt Ohlsson är aktuell med sin roman De dubbelt så bra. Inspirationen kom från Ådalshändelserna och hur man hanterade strejkbrytarna. Han insåg att vi har helt fel bild av händelsen. Att det är överklassyngel som åkt och förstört är en väldigt förenklad bild. Han blev mer och mer nyfiken ju mer han läste om det. Ohlsson blir alltid intresserad av karaktärer och händelser som gör ont in i ryggmärgen. Han får panik av att behöva upprepa sådant som han antar att folk redan vet för sina läsare. Miljö är viktigt, rasism är dåligt osv. Han vill hellre berätta annat som man inte läser i tidningen varje dag och som man antagligen inte vet.
Det är inte bara en politisk roman utan innehåller även en hisnande kärlekshistoria mellan Ragnar och Arvid. Idén till denna då bannlysta homosexuella relation kom till sent i processen. Ohlsson hittade den när han väl gått igenom händelserna och valt sina karaktärers bakgrund. En skulle vara krigsveteran och en skulle vara skogsarbetare, att de skulle bli kära var inte med från start. Han fick nästan prestationsångest när han insåg att han var på väg att skriva just en homosexuell kärleksroman. Skulle han klara det?
Det är en långsam berättelse om oväntade möten och olika typer av utanförskap. Ohlsson inser efter moderator Stefan Eklunds uppläsning av romanens första mening att den faktiskt är otroligt talande för hela berättelsen, för hela hans gärning faktiskt. Att ljuset lyser från ett annat håll. Han lägger inte mycket vikt vid första meningar utan ser det enbart som ett nödvändigt ont för att komma i gång och komma vidare.
Jag längtar tillbaka till Gregorius men hoppas att den här romanen är precis lika bra.
Kommentarer
Skicka en kommentar